Fler och fler återvinningscentraler för metall och allmän återvinning installerar larmbågar
vid infarterna. Larmbågarna är strålningsdetektorer och syftet med installationerna är att
upptäcka radioaktiva ämnen i lasterna som körs in på området. Oupptäckt radioaktivitet
kan orsaka kontamination, dvs. nedsmutsning med radioaktivitet, samtidigt som
personalen riskerar förhöjda stråldoser. Liknande detektorer har också installerats vid
ett antal kraftvärmeverk. När man väl har bestämt sig för att installera larmbågar måste
man välja rätt typ av detektor. Ju mindre erfarenhet av strålningsfysik man har, desto
svårare blir det givetvis.
Om man tittar på tillverkarnas och återförsäljarnas hemsidor, så är det lätt hänt att
mängden information blir överväldigande.
Som köpare av ett detektorsystem är man intresserad av att larmsystemet ska
upptäcka radioaktivitet. Finns det system som kan upptäcka all radioaktivitet?
Nej, det finns det tyvärr inte.
Oavsett vilket system man väljer så kommer systemet att missa de svagaste
radioaktiva ämnena. Varje detektorsystem har en så kallad minsta detekterbara nivå
och det är då viktigt att titta på hur en tillverkare specificerar denna nivå.
Ett problem med specifikation av minsta detekterbara nivå är att olika tillverkare
anger värdet på olika sätt. Vissa anger det som
a) minsta aktivitet hos Cs-137 som systemet kan upptäcka
b) minsta exposition som systemet kan upptäcka
c) antal cps per mikroCurie som genereras i systemet
Det finns ytterligare andra metoder som används av tillverkarna.
Det är inte lätt att jämföra olika detektorsystem i det här fallet där minsta detekterbara
aktivitet anges på olika sätt som framgår av exemplen ovan. Dessutom är c) inte
relevant för en användare även om den säger någonting om själva detektorsystemet.