Fler och fler kraftvärmeverk installerar larmbågar vid infarterna. Larmbågarna är strålningsdetektorer och syftet med installationerna är att upptäcka radioaktiva ämnen i lasterna som körs in på området. Oupptäckt radioaktivitet kan orsaka kontamination, dvs. nedsmutsning med radioaktivitet, samtidigt som personalen riskerar förhöjda stråldoser. När man väl har bestämt sig för att installera larmbågar måste man välja rätt typ av detektor och det finns ett antal tillverkare för den här typen av strålningsdetektorer.
Ju mindre erfarenhet av strålningsfysik man har, desto svårare blir det att välja rätt detektor som uppfyller de krav man har ställt. Om man tittar på tillverkarnas och återförsäljarnas hemsidor, så är det inte lätt veta vilken tillverkare man ska välja. Som köpare av ett detektorsystem är man intresserad av att larmsystemet ska upptäcka radioaktivitet. Finns det system som kan upptäcka all radioaktivitet? Nej, det finns det tyvärr inte.
Oavsett vilket system man väljer så kommer systemet inte att upptäcka de svagaste radioaktiva ämnena. Varje detektorsystem har en så kallad minsta detekterbara nivå och det är då viktigt att titta på hur en tillverkare anger denna nivå. Ett problem med tillverkarnas angivelse av minsta detekterbara nivå är att olika tillverkare anger värdet på olika sätt. Vissa anger det som

a) minsta aktivitet hos Cs-137 som systemet kan upptäcka
b) minsta exposition som systemet kan upptäcka
c) antal cps per mikroCurie som genereras i systemet

Det finns ytterligare andra metoder som används av tillverkarna. Det är inte lätt att jämföra olika detektorsystem i det här fallet där minsta detekterbara nivå anges på olika sätt som framgår av exemplen ovan. Det går att räkna om olika sätt till ett och samma värde så att jämförelsen blir lättare att göra. Ytterligare ett problem kring valet av detektorsystem är att vissa tillverkare anger värden, som i sig är korrekta, men som inte har relevans för syftet med detektorerna, nämligen att upptäcka radioaktiva ämnen. Ett sådant exempel är c) ovan. Eftersom inget system klarar av att mäta de lägsta aktivitetsnivåerna så innebär det att det ackumuleras aktivitet på kraftvärmeverkets område. Även om aktiviteterna är låga så innebär ett stort antal laster att aktivitetsnivåerna ökar. Eftersom aktiviteten inte minskar i en förbränningsprocess så går en del aktivitet ut genom skorstensröken medan en del hamnar i avfallet. Man bör därför regelbundet låta ett kvalificerat laboratorium mäta aktiviteten i avfallet så att man har bättre underlag för hur avfallet skall hanteras.

Heikki Tölli, Strålningsfysiker